Fallgropar eller utsiktspunkter?
På sommaren åker jag till en plats där mina ögon och min själ får vila. Min familj har förmånen att ha en liten, betoning på liten, stuga vid Siljan. I de trakterna finns det många fina utsiktspunkter och jag älskar att stå längst upp på Gesundaberget och blicka ut över bygden. Det är något magiskt när man ser långt och står högt. Det är befriande. Tillvaron ses från ett annat perspektiv. Möjligheter istället för svårigheter. Snart åker jag dit igen men först lite arbete kvar som ska göra på skolan innan det är dags. För det är utvärderingarnas tid.
Inlagt av Pernilla Kans 2014-06-14 11:25 i Med uppdrag att lära