Blogginlägg

Nu har vi varit här i snart en vecka, intrycken är många och svåra att sortera men jag ska försöka. Detta inlägg  kommer att handla om mina personliga tankar kring det vi upplevt så långt. 

Trafiken - Redan på resan från flygplatsen fick vi uppleva den indiska trafiken. Tutan och gasen I bott. Alla tutar hela tiden, bilar, bussar, motorcyklar och rickshaws överallt, både i staden och på landet. Alla familjer i alla samhällsklasser verkar äga en motorcykel här. 

Idag besökte vi två yrkesskolor, ITI Kubernagar och ITI Maninagar. ITI står för Industrial Training Institute och är statliga yrkesskolor för de som endera inte klarat eller har råd med traditionell skola. Alla utbildningarna är ett, två eller tre år och leder nästan alltid till jobb. Arbetslösheten här i Indien är 2.7% och just i den här staten 0,7%! Här finns det mycket att lära och det märks att yrkesutbildningarna här sker i nära samarbete med vad branscherna efterfrågar.

Tio år. Ett decennium. Så länge sedan var det mina fötter trampade Indisk mark. Men kroppen kommer ihåg. Den kommer ihåg kontrasten mellan att i templen hitta meningen med livet och senare löpa för det samma över en trafiktät motorväg. Och öronen kommer ihåg det alarmerande bruset av signalhorn, taktfast indisk pumpande popmusik och heliga mäns megafonförstärkta utrop. Ögonen minns färgprakten från tusen saris, stora reklamskyltar och blinkande lampor. Och hur skulle näsan kunna glömma doften av jord, jasmin, chai, rökelse, skit och avgaser.