Kära Kalle A

Godkväll!

Ibland spinner tankarna iväg och just dessa fina sommarkvällar är som gjorda för en stunds reflektion. Så här i skolavslutningstider har det genom åren varit tid för än den ena och än den andra diskussionen, kyrka, eller inte kyrka. Nationalsång, eller int.. vänta nu, den har väl sällan varit aktuell på repertoaren innan diskussionen om den drog igång. Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och i svunna tider drog man ibland en lite vågad psalm 534. (Den blomstertid, är för övrigt också en psalm, 535…). Jaja, det där har kanske lyst med sin frånvaro i på grund av Corona. Men tänk, härom dagen så grodde ett litet frö i vart fall, i form av en insändare.

Den handlade i korthet om att eftersom ”Vi bor i Sverige som är ett av världens mest toleranta, demokratiska, jämställda och jämlika länder.”. Ja då ska vi vara stolta över det och använda vår svenska flagga. Uppstarten till detta var att insändaren, ja, vi kan kalla honom Kalle, retat sig på att skolan flaggar med en Prideflagga. Inte minst var detta fara å färde då Kalle tyckt sig se mönstret att flaggan blir allt vanligare och då framför allt i vänsterpolitiska kretsar.

Hur som så känner jag att jag inte vill bli svaret skyldig utan försöka att bemöta detta. Kanske inte just för Kalle, utan för att det faktiskt hör till mitt samhällsuppdrag och därigenom till en betydligt vidare krets. Mer om det senare. Dock vill jag nu be dig som läsare att om du delar min syn på detta, sprid det då gärna vidare. Dela gärna inlägget varje timme på dygnet. För så länge kommer flaggan nämligen vara hissad.

Svar som följer…

Kära Kalle A.

I vardagliga sammanhang omnämns skolan ofta förenklat som en förmedlare av kunskap och jag känner att det passar bra att börja i den änden så att vi har en gemensam grund att utgå ifrån. Det finns en uppsjö av olika regnbågsflaggor inom olika rörelser, livsåskådningar osv. Men jag tänker att vi håller oss till Prideflaggan just idag.

Prideflaggan såg först dagens ljus i San Fransisco 1978 och har mycket riktigt sitt ursprung i HBTQ rörelsen. Den skapades för att man inom HBTQ-rörelsen ville ha en ny symbol. Fram till dess hade man använt sig av en rosa triangel vilket för många var både smärtsamt, obehagligt och provocerande. Men också revolutionärt, den rosa triangeln togs från att vara den symbol som Nazityskland hade använt för de HBTQ personer som identifierades av regimen.

Färgerna i flaggan symboliserade då olika saker och var åtta till antalet. Rosa för sexualitet, rött för ljus, orange för helande, gult för solen, grönt för naturens lugn, turkos för konst, indigo för harmoni och violett för anden. Det intressanta här är att om man ser på den vanligaste Prideflaggan numera så saknas färgerna rosa och indigo. Rosa togs bort av det enkla skälet att det var en svår färg att trycka på textil, Indigo togs bort för att man ville ha ett jämt antal färger då man emellanåt delar flaggan. Icke desto mindre är den fortsatt en enande symbol för stolthet, tolerans, mångfald och mellanmänsklig respekt.

Detta rimmar mycket väl med de inledande delarna till våra läroplaner.

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

Lgr 11.

När jag läser din insändare förstår jag den verkliga tyngden i vårt uppdrag. Framför allt sett till de avslutande meningarna i citatet från Lgr11 ovan (samhällsuppdrag). Skolans interaktion med samhället är en viktig del och din feedback, Kalle, svarar mot en del helt centrala bitar i vårt uppdrag. Prideflaggan är sett i detta perspektiv en symbol som sammanlänkar starkt med vårt kärnuppdrag. Att den dessutom är en internationell symbol är i sammanhanget en ren bonus. Dess budskap kan möjligen uttryckas enklast genom att citera den första svenska statsminister att gå i Prideparaden. Nu var han ju inte vänster men det kanske passar ändå...

”Jag går i Prideparaden för att det är en parad för alla som tror på mångfaldens kraft och att alla ska kunna vara sig själva.”

Fredrik Reinfeldt

Kalle, du skriver att ”Vi bor i Sverige som är ett av världens mest toleranta, demokratiska, jämställda och jämlika länder.” Jag är helt enig med dig om att Sverige är ett mycket bra land att leva i, därmed inte sagt att arbetet för att i varje generation återerövra och slå vakt om dessa värden kan upphöra. Vårt uppdrag är att bevara detta men också att ta nästa steg. Inte minst när det gäller tolerans, demokrati, jämställdhet och jämlikhet.

Med önskan om en skön sommar!

Stefan Hallberg