Delaktighet och att skapa mening

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket, 2018) står det att varje barn ska få uppleva sitt eget värde samt vara med och påverka sin utbildning på förskolan. Detta kopplar jag samman med vad jag belyste i mitt föregående inlägg, som handlade om reproduktion och produktion. För mig är skapandet av egna sånger ett sätt för barnen att få eget inflytande över sin tid på förskolan. Att arbeta med estetiska uttrycksformer möjliggör, enligt mig, ytterligare chanser till delaktighet, eftersom barnen ofta är mycket engagerade. Jag använder mig av följande citat: ”I den estetiska upplevelsen finns en koncentration och närvaro och ett undersökande av en djupare mening som kan ge en nästan fysisk upplevelse och det är där och då som lärprocessen sker.” (Roos, 2014, s. 305–306) - Drama och teater som estetiska lärprocesser (i antologin Konst och lärande: Essäer om estetiska lärprocesser). Med detta menar jag att i och med att barnen är högst delaktiga i skapandet av sånger sker en djupare, flerdimensionell lärprocess. Jag vill även passa på att ännu en gång lyfta Bamford (2006) som i The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education visar hur utbildning med estetiska uttrycksformer genererar en utveckling av både individ och kollektiv. Detta skulle exempelvis kunna tolkas som ”alstrandet av en blomstrande självkänsla”. Jag upplever att det ”sker något” när vi tillsammans sjunger sångerna vi själva producerat. Barnen är stolta, entusiastiska och en ”vi-känsla” känns fullt påtaglig!

Jag funderar mycket över balansen mellan barnens initiativ och min egen styrning. Jag försöker att så mycket som möjligt låta barnens idéer få bli sånger samtidigt som de ska ”sys ihop” och fungera både språkmässigt och musikaliskt. Nu när jag arbetar med lite äldre barn (3–5 år) får jag många förslag som inte alltid är helt lätta att följa. Exempel på det är att ett barn kom med ett pappersark som hen skrivit fullt med ord och uppfordrande sa: ”Gör en sång!” Ett annat exempel är att när vi gör sånger startas impulser om att skapa sånger om ”allt”. Jag hänger på så gott jag kan, lyssnar, spelar in, antecknar, slår några gitarrackord och ”putsar” sedan till sångerna. Jag brukar spela in en ”demo” först och visa för barnen och när det gäller den senaste sången så hade jag spelat in den på toaletten (det var tystast där). Det var såklart oerhört roligt! Vårdnadshavare har berättat att barnen sjunger mycket mer hemma nu, ett barn som t o m aldrig sjöng gör det nu vilket jag tror har att göra med det jag har beskrivit, barnens delaktighet. Det är ju deras ord och deras sånger!

Nästa sång från boken om ”Kurran och Pigan” blev en lång en med en hel del vändningar. Den handlar om Grodan som först inte vill lära Kurran att simma, men sedan ändrar sig, länk finns nedan. Men först vill jag lyfta hur glädjande det är att få höra ivriga röster fråga mig: ”Ska vi göra sånger idag?! Snälla!” Eller när ett barn klämmer i för kung och fosterland i den senaste, långa sången för sin vårdnadshavare och kan vartenda ord och hela melodin. Eller när jag hör ett barn säga lite ”fnissigt” till sin vårdnadshavare: ”Vet du, Maria sjunger på toaletten!”

Simma, simma, simma