Tillgängliga lärmiljöer

Idag är jag och vår specialpedagog iväg på konferens. Det är SPSM som anordnar en konferens om tillgängliga lärmiljöer. Ordet tillgänglig tycker jag hamnar tillsammans med ord som likvärdig och främjande. Det är ord som alla i skolan använder sig av, men det är sällan vi definierar begreppen. Det är ingen ju i skolan som medvetet planerar verksamheten utfirån att den ska vara otillgänglig eller vara missgynnande.

När det gäller tillänglighet så är det en given parameter när vi arbetar med elevhälsoarbetet. Om inte lärmiljöerna kring eleverna är tillgängliga fullt ut så kommer det i sin tur leda till att fler och fler elever kommer vara i behov av särskilt stöd. Det innebär, för mig, att den kompenserande aspekten av elevhälsoarbetet blir mycket viktig.

Jag tycker dessa två trianglar ger en god bild av hur skillnaden blir om större fokus läggs på tillängliga lärmiljöer jämfört med om man inte har fokus där. Utan fokus på tillgängliga lärmiljöer så kommer vi i skolan fortsätta försätta elever i lägen där de riskerar att misslyckas. Och där har vi i skolan ett ansvar: att äga misslyckandet. Det är inte eleven som misslyckas. Det är vi som misslyckas med att skapa tillänglighet och ge rätt extra anpassningar. 

SPSM lyfter fram att fokus på tillgängliga lärmiljöer frigör tid att fortsatt arbeta främjande och stöttande i undervisningen i våra klassrum och på våra fritidshem. Frigör tid, hur ofta hör vi det i debatt om valfritt ämne som rör skolan? Det är där jag tror att vägen in i förbättringsarbetet finns. Att arbeta med att skapa tillgänglighet tar inte längre tid. Det frigör alltså tid. Vad händer då om vi skruvar lite på upplägget i undervisningen? Vad händer i elevhälsoarbetet på en skola där man strävar efter den högra triangeln? Vad händer om vi lägger större vikt vid att planera för tillgänglighet? Kommer måluppfyllelsen gå ner? Kommer eleverna må sämre? Vad tror du?

/Magnus Sjödin, rektor